Den internetbaserade kommunikationstekniken, som i dag ofta reduceras till att handla om de s.k. ”sociala medierna”, öppnar upp nya intressanta möjligheter, men ställer också nya krav på lärandet (Buckingham & Willet, 2006; Buckingham, 2008; Jenkins, 2006a; Jenkins, 2006b; Tapscott & Williams, 2006; Enochsson, 2009) och på de lärande individer som förväntas delta i dessa ”offentliga” (eller "semi-offentliga") kommunikativa praktiker. Även om många studenter troligtvis är positiva till och angelägna om att göra sina röster hörda på dessa arena, gäller inte detta alla och i alla sammanhang. Här finns en möjlig konflikt kring å ena sidan krav på att studenter tillskansar sig verktyg för att kunna fungera i ett kommande yrkesliv och å andra sidan olika studenters förhållande till att bli synliga publikt; inte helt olikt förmågan eller rädslan att exempelvis tala inför en grupp, här dock med helt andra uttryckssätt.

Utvecklingen inom IKT- och medieområdet har under det senaste decenniet påtagligt kommit att utmana den platsbundna undervisningsformen som äger rum i en sal med en lärare som berättar/föreläser för studenter som lyssnar och antecknar. Distansutbildningarna och former för s.k. "blended learning" blir viktigare och attraherar studenter på många lärosäten och teknik för datormedierad kommunikation (i synnerhet s.k. lärplattformar som exempelvis itslearning) blir på så sätt bärande delar i undervisningen. Samtidigt innebär detta att tekniken i sig liksom aktörers förhållningssätt och färdigheter i att använda tekniken – den digitala kompetensen – blir central för lärandet och utbildningens kvalitet. I denna studie som är en fallstudie vid Karlstads universitet undersöks universitetslärares och studenters förhållningssätt till den datormedierade kommunikations betydelse och potential i högre utbildning. Mer specifikt undersöks lärares och studenters tankar och idéer om hur IKT och sociala medier kan användas på ett sätt som främjar en god forskningsanknytning. I vilken mån kan IKT och sociala medier bidra till att designa ett lärande där studenter hamnar i situationer där de själva lär sig att identifiera agenlägna problem, ställa relevanta frågor, positionera sig, genomföra någon form av analys och komma fram till valida ståndpunkter, dvs. en forskningsorienterad praktik.