Syftet med presentationen är att ge en begreppsanalytisk utredning av olika sätt att tala om global bildning. Metoden är därmed varken empirisk eller historisk utan analytisk med praktiska kontexter.

Högskoleundervisning blir allt mer global i karaktären vilket ställer nya krav på undervisningen. Studenter med olika kulturella rötter, internationella studenter ingår tillsammans med svenskfödda i en och samma undervisningssituation. Därtill kommer att högskolestudier skall förbereda för ett globalt arbetsliv, deltagande i global samhällsutveckling samt möte med det globala på hemmaplan. Vad innebär det i praktiken att högskolans utbildningar är globalt bildande?

Den nationella diskussionen kring bildning handlar åtminstone om följande tre fenomen: bildning kopplad till högre utbildning, bildning i form av personlig självutveckling samt folkbildning (Burman, Sundgren 2010).

Samtliga fenomen kan kopplas till processperspektiv på bildning. Då betonas subjektet och det som framhävs är bildningsarbetet. Enligt högskolelagens syn på bildning är det den kunskapande processens karaktär som gör den bildande. Medborgerlig bildning förutsätter maktkritisk reflektion (Faure 1972). Den individuella, självutvecklande bildningsprocessen bidrar till att ge livet mening och överblick. Det handlar om kunskapsbildning med individuell återkoppling till den egna världen. (Nussbaum 1997, Gustavsson 2003).

Här finns genomgående en ofrånkomlig koppling till individuell och situerad kropp. Utgångspunkten är individens lokala, regionala, nationella och kulturella förankring och den erfarenhet som är bestämd av det. (Gustavsson 2007).

I det globala samhället lämnar vi den egna kulturens gränser för världsmedborgarskap både utomlands och på hemmaplan. Inhemsk kultur och institutionaliserat kulturarv är inte längre en självklar utgångspunkt. Det framstår som naturligt att också formulera bildningsperspektiv som omfattar global bildning. Skulle bildningsarbetet då tappa fotfästet?

Tal om global bildning kan både förutsätta en global värld och bidra till att skapa den:

1. Global bildning ger interkulturell kompetens, förmåga att funktionellt kunna konfronteras med det som framstår som främmande. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna fungera globalt i utbildning och arbetsliv men också för att skapa ny kunskap (Cavalcante 2006).

2. Global bildning kan även betraktas som verktyg för arbete med global rättvisa avseende global resursfördelning (Nussbaum 2010).

3. Global bildning kan också fungera som analytiskt verktyg för kulturförståelse och kulturell självkritik.

a. Att förstå såväl sin egen kultur ur globala perspektiv ger den reflektiva distans som fördjupar förståelsen av det egna och gör det möjligt att fortlöpande kritiskt granska det (Fareld 2009).

b. Globala perspektiv låter kulturer spegla varandra och kan därtill fungera som verktyg i global samhälls- och demokratiutveckling.