Studien riktar ljuset mot relationen forskarhandledare-doktorand. Relationen handledare-den handledde kan diskuteras ur flera aspekter, men avgränsas här till handledarens förhållningssätt till doktoranden under utbildningens olika faser. Flera undersökningar pekar på doktoranders upplevda brister i handledningsrelationen (Lindén, 2005). Einhorn (2008) lyfter fram sociala aspekter i forskarutbildningen och menar att etiska värden alltid skall genomsyra relationerna. Handledarens kompetens och excellens betonas. Vad kännetecknar en handledningsrelation med doktorandens lärande i centrum? Frågan innehåller en etisk dimension. Syftet i studien är att belysa och diskutera handledningsrelationen ur ett etiskt perspektiv. Studien vilar på begrepp hämtade från den normativa etiken: dygdetik, diskursetik, pliktetik och konsekvensetik (Bexell & Grenholm, 1997; Henriksen & Vetlesen, 1998). Orlenius och Bigsten (2006) menar att etik kan förstås som det teoretiska tänkesättet och moral det praktiska handlandet. Begreppen kan alltså skiljas åt. Relaterat till handledningsrelationen kan etik handla om det teoretiska tänkandet över frågor som berör handledningsrelationen och moral det som kommer till uttryck i konkret handling.

För att besvara syftet analyseras kvalitativt en text innehållande råd till en doktorand utifrån fyra etiska tankefigurer (Irisdotter Aldenmyr, Paulin & Grønlien Zetterqvist, 2009). En tankefigur är: ”ett specifikt sätt att ställa frågan vad som är etisk gott och även ge förslag på hur människan bör förhålla sig och handla utifrån denna grund” (s. 24). Texten handlar om en forskarhandledares konkreta råd till en tänkt doktorand (Lilja, 2008). Hur kan det som forskarhandledaren kommunicerar i den specifika texten förstås som uttryck för etiska prioriteringar i handledningsrelationen? Det som fokuseras är handledarens ansvar i handledningsrelationen. Här avses det teoretiska tänkandet som kommer till uttryck i ovan nämnda text.

Resultatet av analysen pekar på att när forskarhandledaren i text beskriver sitt förhållningssätt till doktoranden i handledningssituationen kommuniceras etiska prioriteringar, huvudsakligen utifrån dygdetiska och diskursetiska utgångspunkter. Handledarens yrkesmässiga karaktärsegenskaper kan förstås som ett förhållningssätt där handledarens stöd till doktoranden prioriteras genom forskarutbildningen. En framträdande ambition handlar om att inbjuda doktoranden till dialog med handledaren. Tillsammans skall de komma fram till förståelse av olika aspekter under utbildningens olika faser.

”En professionell handledarroll” (Schnaas, 2011, s. 44) kan relateras till ett intresse att ”investera i och utveckla relationen” (Lindén, 2008, s.157). Franke (2002) diskuterar relationsinriktad doktorandhandledning som avsaknad av ett gemensamt forskningsprojekt. En relationsorienterad doktorandhandledning byggd på etiska prioriteringar torde kunna bidra till doktorandens upplevelse av ett gemensamt projekt och därmed reducera upplevelser av brister i handledningsrelationen?