Den muntliga kommunikativa kompetensen är i fokus i post doc-projektet Kommunikation mot profession. Muntlighet som en del av den kommunikativa kompetensen i utbildning och där syftet är att identifiera på vilket sätt muntliga kommunikativa förmågor i enskilda kurser korresponderar med den kommunikativa kompetens som efterfrågas i professionell verksamhet. Projektets resultat kommer att stärka och fördjupa kunskapen kring den kommunikativa kompetensen. Den övergripande forskningsfrågan i projektet är: Vilka möjligheter ges studenter att förändra sitt ethos under utbildningen med tanke på att de i sin professionella verksamhet kommer att möta olika grupper?

I projektet Kommunikation mot profession sätts alltså strålkastaren mot den del av den kommunikativa kompetensen som är muntlig. Studenter talar fram sin trovärdighet i en mängd olika sammanhang; de ska etablera starka och föränderliga ethos (Olsson Jers 2010). Projektet har en teoretisk utgångspunkt i retoriken, vilken är en stabil och väl beprövad teori som sätter samman talare och lyssnare i en kommunikativ situation (Lindqvist Grinde 2008; Hellspong 2004). I undersökningen är blivande sjuksköterskor och blivande interaktionsdesigners i fokus. På konferensen vill jag framförallt diskutera två frågor i anslutning till den mer övergripande frågan: a) Vilka kommunikativa aktiviteter finns i kursgenomföranden? b) Vilken roll spelar handledning i muntlig kommunikation?

Undersökningsmetoden i projektet är kvalitativ och inleds med en textgranskning av kursplaner för att göra en genomlysning och kritisk granskning av hur kommunikativa förmågor formuleras och lyfts fram. Undersökningsmetoden när det gäller att komma nära lärarnas och studenternas erfarenheter av ethosbyggande kommer därefter att designas utifrån de resultat som lyfts fram efter textgranskningen. 

I högskoleförordningen (SFS 1993:100) lyfts kommunikativ förmåga fram på en mängd olika sätt under rubriken Färdighet och förmåga som mål att uppnå. Vad som är gemensamt för högskoleförordningens olika mål oavsett examina är att målet om den kommunikativa förmågan pekar i riktning mot arbetslivet; ofta uttryckt som kommunikation med olika grupper. Det är tydligt att den kommunikation som ska försiggå i utbildning inte enbart ska vara kortsiktig och syfta till att klara olika mindre deluppgifter i olika examinationer eller det större examensarbetet. Det innebär i min tolkning att det måste finnas olika typer av kommunikativa situationer som gör att studenter får träna och öva upp sin kommunikativa förmåga att nå olika grupper. Högskoleläraren som handledare spelar här en viktig roll för att studenten ska få stöd på sin väg mot starka ethos.