Den modell eller taxonomi som oftast används för att beskriva progression i kursinnehåll såväl som djup och komplexitet i läranderesultat i högre utbildning är SOLO taxonomi. Den definierar de fem nivåerna prestructural, unistructural, multistructural, relational samt extended abstract. Dessa nivåer är dock inte entydigt definierad utan används vid alla former av lärande, från sådan som sker tidigt i livet som inlärning av motoriska färdigheter eller att utföra operationer på konkreta entiteter till senare inlärning av abstrakta samband och system. I SOLO taxonomi talar man då om lärandecykler eller ”mode” vilket innebär att SOLO-nivåerna upprepar sig i cykler, eller hierarkiskt, så att nivån extended abstract i en cykel motsvarar prestructural i nästa högre cykel. Lärandecyklerna motsvarar Piagets stadier sensomotorisk, preoperationell, konkret-operationell, formal-operationell, samt en föreslagen postformell cykel som handlar om att metareflektera kring teorier. Därmed blir det problematiskt att säga att ett kursinnehåll är tex relational utan att specificera i vilken lärandecykel eller mode man avser.

I detta bidrag används MHC, Model of Hierarchical Complexity, eller hierarkisk komplexitetsanalys, som ett verktyg och utgångspunkt för att belysa SOLO taxonomi. MHC är en modell som de senaste åren fått allt starkare fäste i Sverige, den har presenterats vid NU2010, introduceras i det inledande numret av Högre utbildning, samt används som grund inom kurser och forskning inom ämnet vuxenutvecklingspsykologi som också det är på frammarsch.

MHC är en formell, stringent och matematiskt grundad modell som beskriver hur ett stadie av en viss komplexitet byggs upp av att flera byggstenar från närmast föregående stadie koordineras ihop enligt modellens axiom. Utifrån detta kan 14 stadier av växande komplexitet i struktur härledas fram, oavsett ämnesområde. Modellen som räknas till den neopiagetianska skolan kan ses som en vidareutveckling av Piagets stadieteori, men med fyra s.k. postformella stadier som sträcker sig över Piagets formaloperationella stadie.

Idag används MHC framför allt inom utvecklingspsykologin och vuxenutvecklingspsykologin men också som analysverktyg inom så vitt skilda områden som samhällsvetenskaper och inom politisk utveckling, hållbarhets- och klimatfrågor, resonerande inom etikfrågor och moraliskt resonerande, integrationsfrågor samt inom akustikdidaktiken.

Vid en jämförelse visar sig MHC vara helt kompatibel med SOLO taxonomi vilket inte är så konstigt då båda kommer från samma idétradition. MHC kan därmed ge ett stöd till SOLO taxonomi och förtydliga nivåerna och transitionen mellan olika nivåer. Vi argumenterar för att MHC är ett bättre alternativ till att ange såväl komplexiteten i kursinnehållet som studentens förmåga till komplext tänkande och förståelse i ämnet.