Sedan augusti 2010 genomförs på Ribbaskolan i Gränna kontinuerligt handledda gruppsamtal med alla lärare. Samtalen utgör en betydelsefull del i den ESF-stödda modell för kollektiv kompetensutveckling som prövas där. Projektet genomförs i samverkan mellan Jönköpings kommun och Högskolan för lärande och kommunikation.

 

Handledningssamtalen skapar tillsammans med föreläsningar och seminarier en genomtänkt helhet, där syftet är att all personal ska kompetensutvecklas tillsammans för att nå målen som gäller såväl höjda elevprestationer som ”En skola på vetenskaplig grund.” Projektet utvärderas kontinuerligt och till satsningen är flera forskningsstudier knutna. En av dessa har fokus på handledningen. Syftet är att bilda kunskap om handledda gruppsamtal som medel för lärares kompetensutveckling. Hur kan handledningssamtal, som en del i en modell för kollektiv kompetensutveckling av alla lärare i en skola, bidra till lärande och utveckling? I vilken mån uppfattar handledare och handledda att utveckling sker? Vilket sorts lärande stöds genom handledningssamtalen?

 

Forskningen om handledning av lärargrupper, är knapphändig och den som finns behandlar främst specialpedagogisk handledning (Ahlberg, Klasson & Nordevall (2002); Bladini (2004); Sahlin (2005). Bland övriga forskningsstudier kan nämnas Lendahls Rosendahl och Rönnerman (2002); Näslund (2004), Mollberger Hedqvist (2006) och Åberg (2009). Ingen av dessa riktar sig dock särskilt mot lärandet i och genom handledningen.

 

I den aktuella studien studeras lärarnas och handledarnas erfarenheter och uppfattningar av utveckling och lärande genom enkäter och kvalitativa forskningsintervjuer (Kvale& Brinkmann 2009). Transkriberade handledningssamtal analyseras med avseende på hur lärande skapas i samtalen.  Ännu föreligger endast preliminära resultat, dessa visar bl.a. följande;

Handledningssamtalen uppfattas leda till förändrade förhållningssätt som bland annat består i bemötandet av elever. Lärares relationer till kollegor uppges ha påverkats genom tätare och djupare samtal. Lärarna uppfattar att de stärks i sin lärarroll och blir med medvetna om sitt förhållningssätt till elever med inlärningssvårigheter.  Handledarna å sin sida prövar och utvecklar en ny roll. Samtidigt som de bidrar till lärarnas lärande utmanas och utvecklas deras eget lärande. I analysen av samtalen visar sig flera s.k. synvändor, där handledare och handledda gemensamt bildar ny kunskap

Handledningssamtalen utgör en bärande del i den kollektiva kompetensutvecklingsmodellen. I samtalen möts all personal, med sina olika erfarenheter och uppfattningar, där skapas fruktbara möten mellan olika perspektiv, mellan medvetet och omedvetet och mellan teori och praktik. Med hjälp av handledaren integreras och fördjupas inhämtade teorier och i mötet mellan deltagarna skapas ny kunskap. Är detta möjligen den väg skolan bör gå för att möta kraven på reell förändring?