Syftet med studien är att problematisera erfarenheterna från ett utvecklingsprojekt rörande akademiskt läsarbete inom en påbyggnadsutbildning på avancerad nivå.

Med övergången från elitutbildning till massutbildning har universitetens och högskolornas förutsättningar för genomförande av högre utbildning förändrats, bland annat genom att andra studentgrupper än tidigare numer erhåller tillträde till högskolor och universitet. En inte oansenlig andel av de nya studentgrupperna uppfattas ha en svagt utvecklad akademisk skriftspråkskompetens (Broady, Börjesson, Bertilsson, Farkas, Gunneriusson Karlström, Esbjörn Larsson, Lidegran & Nordqvist, 2006). Studenter med icke akademisk bakgrund, vuxenstuderande, och studenter med andraspråksbakgrund har identifierats som särskilt utsatta och i behov av någon form stöd för att lyckas med de akademiska studierna. Forskare och universitetslärare har dock, enligt Lea (2004), betraktat dessa studentgrupper som marginaliserade grupper och de stödjande åtgärderna har främst handlat om att skapa olika slags träningsprogram för att lära studenterna skriva akademiskt. Denna träning har i huvudsak bedrivits med syftet att öka studenternas akademiska skriftspråkskompetens inom disciplinen (Lea, 2004). En vetenskaplig disciplin ses vanligen som en väl avgränsad vetenskaplig praktik som ställer krav på ett särskilt akademiskt skriftspråkligt kunnande, s.k. särskild ”academic literacies” – kompetens. Flertalet professionsutbildningar är dock multidisciplinära studiemiljöer och ställer andra krav på studenternas insocialisering och utveckling av ”academic literacies” än vad de mera traditionella ämnesdisciplinerna gör (Lea & Street, 1998). Det finns en risk att många studerande i professionsutbildningar misslyckas om utbildningen fokuserar ensidigt inomdisciplinärt skrivande och läsande. Multidisciplinära praktiker är, hävdar Lea (2004), mer komplexa än ämnesdiscipliner vilket leder till att en snäv ensidig innebörd av ”academic literacies” måste problematiseras.

En konsekvens av Leas (2004) resonemang, om problematiken med inomvetenskaplig akademisk skriftspråklighet som redskap i ett multivetenskapligt sammanhang, blir tydlig inom de specialpedagogiska utbildningarna på avancerad nivå. Studenterna möter vetenskaplig litteratur från olika discipliner. Detta ställer krav på studenternas literacy kompetens (jfr t.ex. Lave & Wenger, 1991).

Sedan drygt två års tid drivs, vid Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet, ett projekt i form av en seminarieserie med ett 30-tal speciallärarstudenter. Syftet med projektet är att studenterna under ledning av lärare på ett medvetet och systematiskt sätt gemensamt bearbetar olika forskningsartiklar.

Med fokus på ”academic literacy” kompetens har under projekttiden olika data samlats in genom dels inspelade seminariesamtal, dels studentenkät med öppna frågor. Analysen har fokuserat vilket kunnande som krävs av studenterna för att på ett initierat sätt ska kunna läsa vetenskapslitteratur och i synnerhet forskningsartiklar. Resultatet synliggör kritiska aspekter i studenternas bearbetningsprocess av forskningsartiklar.