Tillströmningen till högre utbildning har internationellt sett aldrig varit större. I takt med det ökandet antalet studenter världen över etableras också nya universitet och högskolor. Universitetsstrukturen blir alltmer komplex och gränserna mellan olika typer av utbildnings- eller forskningsinstitutioner blir otydliga. Med den globala mobiliteten bland studenter och forskare ökar samtidigt efterfrågan på överskådlig, lättillgänglig, och framför allt tillförlitlig information om olika lärosäten och den akademiska utbildningens kvalitet.

Sedan tidigt 1980-tal då rankningar av lärosäten mer systematiskt började genomföras i USA har det internationella intresset för kvalitetsbedömningar och ranking vuxit kraftigt. Också svenska universitet och högskolor bedöms och rankas av olika aktörer, offentliga, kommersiella och av intresseorganisationer. Inte något lärosäte kan idag undgå att få sin utbildning bedömd och jämförd med andra.

Men går kvalitet i högre utbildning att mäta?

Metoderna att försöka mäta, bedöma och säkra kvalitet varierar med uppfattningen om vad som konstituerar kvalitet i högre utbildning och i vilka syften som bedömningarna görs. I kvalitetsrankningar, ofta redovisade som ”league tables”, bedöms och sammanfattas kvaliteten i verksamheten vid ett lärosäte i sin helhet. Vid utvärderingar och ackrediteringar däremot granskas som regel kvaliteten i varje enskilt utbildningsprogram. Men också här kan lärosätena rangordnas efter resultat. Oavsett metod för kvalitetsbedömningarna är det gemensamma syftet framför andra att ge information till blivande studenter om kvaliteten i utbildningen vid olika lärosäten.

I den här studien jämförs utfallet av två oberoende nationella bedömningar av kvaliteten i utbildningen vid 24 svenska lärosäten verksamhetsåret 2006. Jämförelsen bygger på resultaten från ett urval kvalitetsrankningar av lärosäten som genomförts av en förening kallad Urank och en nationell utvärdering av utbildningar inom medicin och vård genomförd av Högskoleverket. Sambandet mellan de två bedömningarna av lärosäte och utbildningskvalitet har undersökts med hjälp av Bland-Altman analys.

Urank och Högskoleverket grundar sina bedömningar på samma övergripande mål för högre utbildning. Utifrån denna gemensamma kvalitetsdefinition tillämpas sedan skilda metoder för bedömningen, kvantitativ alternativt kvalitativ. Med stöd av olika kvalitetsindikatorer och data, såväl kvantitativa och kvalitativa, hävdar de båda aktörerna att utfallet av bedömningarna ger ett mått på kvaliteten i utbildningen vid universitet och högskolor.

Vår undersökning indikerar att de olika sätten att värdera ger olika utfall trots att den underliggande definitionen av kvalitet är densamma. Resultaten av jämförelsen väcker frågor om vilken relevans bedömningarna har som information till blivande studenter. Likaså väcks frågor om kvalitetsbedömningar av detta slag bidrar till våra kunskaper om mätning, bedömning och säkring av kvaliteten i högre utbildning.