Ett centralt problem i utbildning av tandläkare och andra kliniska professioner är svårigheten att skapa kontinuitet och progression mellan prekliniska och kliniska kurser. För studenter är det ofta svårt att förstå hur basal biomedicinsk kunskap och träning av praktiska moment på modeller ska relateras till den kliniska situationen. Ett sätt att försöka hantera detta är patientdemonstrationer. I många fall är det dock svårt att följa vad som sker på en tillräckligt detaljerad nivå. Detta är påtagligt inom tandläkarutbildning, särskilt vid utbildningen i endodonti (läran om rotfyllning), där små strukturer i tandens inre (pulpan) manipuleras med instrument i små dimensioner och där bråkdelar av en millimeter är av klinisk betydelse. Då studenterna inte kan se vad som sker har de hittills fått förlita sig på generell kunskap om tandens anatomi, instrumentens principiella konstruktion och den behandlande tandläkarens verbala beskrivning.

Modern teknik erbjuder dock nya möjligheter. Genom att koppla en videokamera till ett operationsmikroskop blir det möjligt för studenter att följa behandlingen på en bildskärm. Denna teknik har undersökts i en kurs i endodonti på tandläkarprogrammet vid Göteborgs universitet. Via tre strategiskt placerade kameror i behandlingsrummet kunde studenterna i ett angränsande seminarierum följa en serie rotbehandlingar. Studenterna kunde också ta del av tandläkarens kommentarer via högtalare. En seminarieledare kunde i sin tur i dialog med den behandlande tandläkaren via headset/mikrofon vidarebefordra frågor och kommentarer.

Ett antagande var att upplägget skulle bidra till att studenterna uppfattade kursen som kliniskt relevant, att de skulle förstå värdet av forskningsbaserad klinisk kunskap samt att de skulle uppleva upplägget som motiverande för både teoretiska studier och praktisk träning. Antagandet prövades genom enkätundersökningar i två på varandra följande kurser samt genom två fokusgruppsintervjuer.

De två enkäterna visade att nyttan av demonstrationerna skattades högt av studenterna (5,4 respektive 5,6 på en 6-gradig skala); att de bidrog till deras förståelse av teori i hög grad (5,5 respektive 5,8); och att de var till nytta för de praktiska övningarna (5,0 i båda kurserna). Intervjuerna visade att tillgången till skeenden på en detaljerad nivå fungerar som en gemensam referenspunkt för diskussioner av teoretiskt och kliniskt relevanta frågeställningar. De visade också att seminarieledarens och den behandlande tandläkarens instruktion och interaktion är avgörande för att studenterna ska kunna a) se vad som är relevant i den projicerade bilden; och b) förstå sambandet med det specifika fallet och generell kunskap.