Lärande innefattar flera komplicerade och komplexa processer. I en vid definition av lärande täcks ett stort antal betydelsefulla perspektiv in, som pedagogik, psykologi, sociologi, socialpsykologi och biologi. Hänsyn tas till lärandets förhållande till kroppslighet, självuppfattning, motivation, lärande i olika miljöer, modern hjärnforskning m.m. (Illeris 2001). De olika disciplinerna bidrar till en helhetsförståelse av lärande. Hur vi iscensätter lärande får betydelse för om vi upplever lärande situationen som meningsfull eller ej, och om situationen leder till lärande (Selander & Rostvall 2010). I undervisning är det därför viktigt att eleverna förstår varför de arbetar med ett ämnesområde, och förstår den metod som används, och vad som förväntas av dem.

I vårt projekt har vi utgått från begreppet livsvärld (Merleau-Ponty 1995), och arbetat med identitet, kulturarv och möten som ledord, med syfte att skapa möten mellan gymnasieelever och universitetsstuderanden. Kulturarv och historiebruk innefattar materiella såväl som immateriella värden och kan ses som en ständig pågående komplex, öppen och dynamisk process (Aronsson 2004; Riksantikvarieämbetet 2007; Smith 2006). I mötet mellan gymnasiekulturen och universitetskulturen iscensatte vi ett multimodalt lärande (ex.Kress & van Leeuwen 2001), alltså ett lärande där flera kommunikativa representationsformer ingick. Deltagarna arbetade på varsitt håll med kulturarvsbegreppet, teoretiskt såväl som praktiskt genom att skapa artefakter. Dessa artefakter utgjordes av en personlig kulturarvsväska, i vilken de visualiserade det de ansåg vara sitt kulturarv. I ett möte fick de sedan presentera, visuellt och verbalt, innehållet i sina väskor. Därefter diskuterades de personliga kulturarven gruppvis. Varje grupp bestod av representanter från gymnasieskolan och universitetet.

Genom att arbeta med skapande lärprocesser med estetiska förtecken ges individen möjlighet att förena en inre upplevelse av världen med den yttre kontextuella verkligheten (Austring & Sørensen 2006), och på så sätt utveckla sin identitet (Drotner 1991). Identitetsarbetet involverar känslor, vilket är en förutsättning för lärande. Kulturarvsuppgiften fick därmed en existentiell dimension, något som synliggjordes i mötet mellan dessa två grupper. Kulturarv kom för de här unga människorna till största delen att handla om immateriella värden och om samtida fenomen, som exempelvis det moderna samhällets dolda krav på hur man ska vara för att duga. Inom projektet designade vi en social inramning för lärande, men deltagarna designade själva sin väg och förståelse av de betingelser som erbjudits. De har visat vad de förstår genom att visa hur de förstått, genom sina kulturarvsväskor.