Samhällsutvecklingen, särskilt globaliseringen har under de senaste 30 åren lett till att kravet på internationalisering har ökat i den svenska högskolans uppdrag (HL 1977, kap 1, §2, 1993 kap 1, §5) . Detta har medfört en ökad rörlighet bland såväl studenter som bland lärare och forskare med undervisningstjänstgöring.

 Denna utveckling har lett till att många olika studiekulturer idag möts inom högre utbildning.  Otvetydigt har internationalisering av den högre utbildningen långtgående och berikande effekter på den högre utbildningen; för utbildning, forskning samt kontakterna med det omgivande samhället. Wikström (2011) poängterar den mångfaldsmedvetna pedagogikens betydelse ur ett demokratiskt perspektiv där såväl individ, institution som samhälle gynnas av detta.

Fazlhashemi (2002) menar dock att många av de utländska studenterna som kommer till Sverige inte har tillräckliga kunskaper om den svenska högskolans förutsättningar och studiekulturer, vilket leder till olika typer av svårigheter i deras studier. Även för lärare med utländsk studie- och undervisningsbakgrund kan det tänkas att svårigheter kan uppstå i mötet med en inte alltid uttalad svensk studiekultur.

Som pedagogiska utvecklare har vi ställt oss frågan hur utländska lärare blir introducerade i den svenska utbildningen och vilken förberedelse dessa får för att kunna verka som lärare här. För att få en klarare bild över detta och för att finna introducerande och förebyggande strategier genomfördes en enkätundersökning bland kursdeltagare på den internationella högskolepedagogiska grundkursen under perioden VT11-VT12. Enkäten har besvarats av ett 80-tal kursdeltagare från 25 länder och innehöll frågeområden som:

• Vilka kulturella skillnader läraren uppfattat vad gäller synen på undervisning och lärande.
• Vilka konsekvenser dessa skillnader har fått på undervisningen och relationen till studenterna.
• Vilken introduktion och vilket stöd de utländska lärarna har fått vid Uppsala universitet för att undervisa och möta studenter.
• Vilken introduktion och vilket stöd de skulle vilja rekommendera i samband med framtida nyanställningar.

Resultaten visar på betydelsen av högskolepedagogisk introduktion av nyanställda utländska lärare där behovet kan variera från kortare introduktionsbroschyrer som upplyser om det svenska utbildningssystemet och lokala regelverk till att introduceras via utbildningsinsatser. Att socialiseras in i den egna arbetsgruppen har stor betydelse och det uttrycks behov av att introduktionen sker på den egna institutionen i form av information, auskultation och tillgång till erfarna kollegors stöd. Rekommendationer om hur nyanställda utländska lärare bör introduceras och stödjas utnyttjas slutligen för en diskussion om vad som kan/bör ske på lärosätesnivå kontra institutionsnivå och vilken roll vi som pedagogiska utvecklare kan spela genom utvecklingsarbete, kurser, konsultationer etc.