2009 gjordes campuskursen Webbutveckling – Webbplatsdesign 7,5 hp om till en fristående distanskurs. Avståndet mellan lärare och studenter i både tid och rum, samt en mycket större studentgrupp att hantera var de primära utmaningarna att lösa, men även den traditionella föreläsnings- och handledningsmetoden behövde utmanas och ifrågasättas. I detta arbete kom inspelade lärobjekt att spela en viktig roll.

När kursen Webbutveckling – Webbplatsdesign gjordes om inhämtades inspiration från begreppet ”The Flipped Classroom” och U-turnmodellen (Collis & Moonen, 2001). I detta fall handlade det om att campuskursens 12 föreläsningar gjordes om till att bestå av drygt ett hundra kortare lärobjekt vilka studenterna hade tillgång till under hela sin studietid. Skapandet av dessa lärobjekt möjliggjorde en flexiblare och effektivare studietakt för studenterna där de på egen hand och i anpassad takt kunde införskaffa sig fakta och kunskaper istället för att som tidigare få detta via föreläsningar. Vid interaktion med lärare och studenter behandlades istället problemlösning och kollaborativt lärande i form av handledningar, seminarier och redovisningar.

För läraren innebar det att all tid som tidigare använts till planering och genomförande av föreläsning frigjordes till förmån för bl a handledning. Denna handledning skedde främst i asynkrona miljöer där läraren och de andra studiekamraterna fanns tillgängliga via lärplattformens forum. Till viss del skedde även synkron handledning via Adobe Connect. Den omfördelade tiden bidrog även till mer tid för kursdesign och kursutveckling.

Denna modell visade sig vara mycket uppskattad bland distansstudenterna som gillade att lärobjekten hela tiden fanns tillgängliga samt att läraren och studiekamraterna fanns tillgängliga för handledning när den enskilde studenten var i behov av det. Vid implementationen av denna modell på campuskursen togs den först emot med blandade känslor; de allra flesta uppskattade lärobjekten, men kunde ibland känna att de gick en distanskurs på campus. För att råda bot på detta informerades studenterna på ett bättre sätt om studieformen med lärobjekt samt att den synkrona handledningen erbjöds på campus.

Erfarenheterna med införandet av lärobjekt i en kurs är att det möjliggör mer tid åt handledning, kursdesign och kursutveckling, att det uppskattas av såväl distans- som campusstudenter, men att lärobjektens roll och syfte måste kommuniceras och sättas i ett sammanhang.