Interaktionsdesign är en praktisk, designorienterad verksamhet med syfte att producera digitala tjänster och produkter anpassade för slutbrukarnas behov i en specifik kontext. En central del av designutbildningen är att lära sig en tvärvetenskaplig praktik baserad på observation av brukarna i deras användningskontext. Kurser i interaktionsdesign ställer därför höga krav på studenterna då de förväntas använda stoff från kognitionsvetenskap, informatik, etnografi och systemutvecklingsmetodik för att generera ändamålsenlig design. Vi har nyligen utvecklat kursen Interaktionsdesign (7,5 hp) för att förbättra förutsättningarna för studenterna att möta dessa krav, bland annat genom att förlägga föreläsningar i den kontext där studenterna genomför praktiska projektarbeten.

Genom kursvärderingar från tidigare omgångar av kursen har vi identifierat några problemområden: svårigheten att omsätta teori i praktik, praxischock när studenterna ska utföra sina första fältarbeten (Nilsson, 2008), avsaknad av formativ bedömning (Black & William, 2009) i kursupplägg, och bristande förmåga att integrera flera empiridatakällor i de praktiska designprojekten.

Under våren 2012 adresserade vi dessa problem med hjälp av fyra strukturförändringar:

1)    Genom att ha ett gemensamt kurstema (”Biblioteket och staden”) studerar projektgrupperna olika aspekter av samma verksamhet och kan därigenom dela sin insamlade empiri med varandra.

2)    Vissa föreläsningar sker på fältet – direkt i den miljö där observation och intervju sedan genomförs av studenterna under projektarbetet.

3)    Praktisk inskolning i designprocessen. Kursen börjar med en workshop där studenterna får gå igenom en fullständig designprocess i komprimerat format som de kan relatera till under sina projekt.

4)    Tre mindre deltentamina under kursens gång för att uppnå kontinuerlig, formativ bedömning istället för en traditionell summativa bedömning i slutet av kursen.

Vår utvärdering visar att (a) studenterna är mer avancerade i sina reflektioner kring övriga gruppers datainsamlingar – och praktiskt använder dessa i sina egna projekt; (b) studenterna är bättre rustade att ta sig an designprocessen i sina projekt då de praktiskt genomfört den redan vid första föreläsningstillfället; (c) praxischocken är märkbart mindre i och med att studenterna ”skolats in” i miljön tillsammans med lärare på plats; och (d) studenterna visar generellt högre förmåga på tentamensfrågorna och gör mer djuplodande reflektioner mellan teori och praktik.