Hållbar utveckling är ett begrepp som aktualiseras allt mer. Högskoleförordningen föreskriver att högskolorna ska ”främja en hållbar utveckling”. Det betyder att våra utbildningar ska ge studenterna förmågan att verka för en hållbar utveckling. Men vad innebär det i praktiken att ha den förmågan och hur hjälper vi studenterna dit?
På senare tid har också begreppet bildning återkommit i den svenska debatten om högre utbildning. Precis som när bildningsfrågan aktualiserades vid sekelskiftet 1800 är det mycket som en reaktion på vad man ser som en för hög grad av instrumentalisering av högre utbildning. Det moderniserade bildningsbegrepp som växer fram har många drag gemensamt med teman i diskussionen om utbildning för hållbar utveckling.
En tolkning av bildningsbegreppet innebär att människan ska erövra förmågan att ”… göra bruk av sin omdömesförmåga och sitt reflekterande tänkande utan någon annans ledning” d.v.s. bildning ger varje människa möjlighet att tänka kritiskt och ”…Våga reflektera! Våga fälla omdömen! Våga handla!” (Burman 2011). Motsvarande förmågor diskuteras också i samband med utbildning för hållbar utveckling inte minst vad gäller social hållbarhet och t.ex. det institutionella imperativet (Valentin och Spangenberg 2000). En annan viktig aspekt av det moderna bildningsbegreppet är en nyfiken öppenhet där vi låter nytänkande och det främmande förutsättningslöst möta våra tidigare erfarenheter och fördomar (Gustavsson 1996). Tillsammas hänger dessa två aspekter av ett modernt bildningsbegrepp starkt ihop med tre av UNESCO:s fem grundpelare för en utbildning för hållbar utveckling (Delors 1996).

Det lärande som äger rum vid våra lärosäten är både delar i individuella livsprojekt och komponenter i samhällets framtida kompetensförsörjning. Kan våra utbildningar vara utbildningar för hållbar utveckling och rymma det oförutsägbara, helhetsskapande lärande som vi kan kalla bildning och samtidigt ge samhället de specialister det behöver?
I den här workshopen får deltagarna arbeta med den egna synen på vad ”Utbildning för hållbar utveckling” respektive ”bildning” innebär, hur de kan bidra till att centrala övergripande kunskapsmål nås samt hur vi inom den högre utbildningen kan främja en utveckling som gör en hållbar framtid möjlig.