Föredraget diskuterar resultat från ett forskningsprojekt om bedömning av examensarbeten på lärarutbildningen. I det här delprojektet har gränserna kring godkänt betyg varit i fokus. Detta studeras genom en analys av de kompletteringsuppgifter som ålagts studenterna. Kompletteringarna meddelas genom ett protokoll som skrivs för varje uppsats, och det empiriska materialet för den här studien består av ett urval sådana protokoll. Syftet har varit att belysa hur vetenskaplig kvalitet säkras i praktiken och hur gränserna sätts för vad som kan godkännas som ett fullgott examensarbete och därmed ge tillträde till professionen. Genom att ett antal centrala teman och resonemang som återkommer i kompletteringsuppgifterna analyseras framträder en bild av vad examinatorerna uppfattar som oavvisliga krav och brytpunkter för akademiskt godtagbara arbeten.

Det här projektet tar sin utgångspunkt i socialkonstruktivistisk teori som beskriver såväl professionell som vetenskaplig kvalitet som ett resultat av socialt förhandlade och i praktiken upprätthållna normer. Enligt detta synsätt är examinatorernas arbete att betrakta som en avvägning mellan flera olika normsystem och uppfattningar. Förutom formella kriterier och protokoll som styr form och innehåll i bedömningen påverkas examinatorerna också av lokala och disciplinära normer, personliga åsikter, professionella perspektiv samt den läsning och tolkning som examensarbetet inbjuder till och tillåter. Många av de dimensioner som examinatorerna har att ta hänsyn till kan härledas till deras akademiska expertis, men det finns också många faktorer som har helt andra syften – inte minst de centralt upprättade regler som syftar till att skapa rättsäkra och rättvisa bedömningar.

I detta spänningsfält mellan ibland motstridiga krav, normer och ideal utgör kompletteringsuppgifterna ett särskilt intressant studieobjekt. Inte bara därför att de tvingar examinatorerna att kommunicera i konkreta termer vad som förväntas av studenterna för att de ska bli godkända, utan också därför att de belyser vad som uppfattas som oavvisliga krav för att kunna få sitt arbete godkänt och sin yrkestitel säkrad. I det här perspektivet kan man se kompletteringsuppgifterna som en artikulering av ett akademiskt och professionellt minimum. Resultaten visar exempelvis på stor variation i hur konkret examinatorerna uttrycker sig och hur nära de anknyter till de formella kriterierna. Samt hur de pendlar mellan att bedöma uppsatserna som samlade produkter eller byter ner dem i mindre beståndsdelar.